- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
125

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Svårt att utreda - Konsten att kvitta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarande. Men vem är det som håller reda på
kontona? Rättvisans gudinna, som varken måtte vara
blind eller döv.

KONSTEN ATT KVITTA.



Läraren fortfor: Det förefaller verkligen som om
man icke kom härifrån förrän allt är uppgjort, stort
som smått. Nyligen dog en vän från ungdomen som
i ett viktigt ögonblick hjälpt mig med hundra kronor.
Jag hade först betraktat det som lån, men han krävde
aldrig, och under fyrtio år som gingo förvandlades
han i sinnet till min välgörare, och allt var gott. När
han nu dog som millionär, ville jag icke genera
stärbhuset med bagatellen, utan skickade en krans, och
sände den hädangångne en tacksamhetens suck och
många välvilliga tankar. Slut? Nej! Straxt därpå
fick jag liksom en maning, att jag skulle återknyta med
en bokbindare, vilken jag avskedat för slarv. Han kom,
blev lycklig att få arbete, var tacksam, förklarade
att jag nu uppträtt för att rädda honom. Som jag
förstod hans betryck, med familj bakom sig, tog jag
upp att ge honom femti kronor i förskott, men som
jag icke hade växlat, gav jag ett hundra i stället, dock
mot min vilja. Jag såg hur hans ryggrad rätades, och
hans förtröstan till livet återvaknade. Han gick –
och kom icke igen. Jag blev först ond för att han
behandlat mig som en tok, och jag plågade honom
med brev. Men hur det var dök minnet av min
avlidne vän upp, och det vävdes ihop något i mitt sinne,
av maningen att kalla på slarven, av femtikronan som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free