- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
142

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - "Livet vävt av samma tyg som våra drömmar" - "En saga berättad av en dåre"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag kom en afton att besöka min lilla fyraåriga
dotter, som väntade mig nere i parken. Jag såg henne
på avstånd tillsammans med två otrevliga barn, men
hon såg icke mig. Påskyndande mina steg, såg jag
henne avlägsna sig med barnen; jag ropade, hon
hörde icke. Jag sprang och såg henne vid nedgången
till en källare, dit barnen ville dra ner henne. Hon
gjorde motstånd, men barnen sleto i hennes kläder;
hon skrek nu så att hon icke hörde mina rop; jag ville
skynda fram, men just nu skildes vi genom en
gräsmatta med ett järntrådsstaket, och jag vågade icke
beträda gräset av fruktan för polisen. Där stod jag
och ropade, då mitt barn slet sig lös, men såg mig
icke... Så rysligt det kan vara!

»EN SAGA BERÄTTAD AV EN DÅRE.»



Läraren fortfor: För att kunna leva livet måste
man gå som en sömngångare, och man måste även
vara diktare, dupera sig själv och andra. Jag har
kunnat det ganska bra, och jag har gått på takrännor
av tunnaste bly, gått genom eld och låtsats det varit
vatten; jag har levat i helvetet och sett det som
paradiset; jag har levat intimt med mina farligaste fiender
och sövt dem genom att behandla dem som mina bästa
vänner; jag har suttit hos Omfale som lurade på mitt
liv, och jag kom levande ifrån det endast genom att
visa henne det största förtroende och den trognaste
kärlek. Hon grubblade över mig, frågade ut mig,
men hon förstod ingenting; jag blev så naiv att hon
icke kunde lösa min gåta, och så grubblade hon sig
från förståndet. Det var en sfinx som dugde! – Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free