Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Är mänskligheten förtalad - Ålderdomens förförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djur, och om livet är så svart. Jag har svarat mig
uppriktigt: det är sju gånger värre. Men vi äga
förmågan att blända oss, momentant, eller skapa inre
ljusbilder som vi lägga på negativen, och vilka
fotograferna kalla masker. Kanske våra illusioner äro
ancestrala minnen av något bättre vi sett en gång, och
att dessa urbilder av skönhet underskjutas av oss
inunder de förvrängda avbilderna. Vi leva ju icke i
verkligheten utan i våra föreställningar om
verkligheten. Kanske det är vår plikt att blunda och
fördölja vissa saker, liksom vi dölja de naturliga
förrättningarne. Vi vistas ju kanske i en mycket vacker
våning, men vi veta att där existerar ett hemligt rum, som
döljer något mycket fult. Men ingen tänker därpå,
och det faller ingen in att peka på den stängda dörren,
fastän den synes för var man. Den skönaste stad vilar
dock på kloaker; men den som går på gatorna tänker
icke på’t, och han har aldrig sett dem. Att någon
gång erinras om deras tillvaro kan dock vara nyttigt,
då vi ju alla skola sluta i en grop som icke kan vara
snygg. »Till jord skall du åter varda» säger man icke
en människa varje dag, men det är gott att höra det
någon gång då och då. Och om gropens tillvaro finns
inga illusioner! Kanske bäst att lite oftare ha den i
tankarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
