- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
239

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Utredning av det kemiska boet - Vätet urämen eller etalong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

molekularvikt. Atomen såsom en fingerad odelbar,
ovägbar punkt kan ju icke ha någon vikt, därför återgå
vi till Daltons föreningsvikt, som är attraktion eller
mättningskapacitet, och man gjorde bäst i att icke
grubbla över atomerna eller tala om dem. Redan
Newton förutsade att den kemiska affiniteten vore analog
med allmänna gravitationen; och således borde
ämnena draga varandra rättvänt proportionellt med
massan. Massan uttryckes ju medelst egentliga vikten,
och ekvivalenten är 14,435 gånger större, då detta tal
14 är luftens förhållande till väte som är 1. Då nu
vätet är l så kan detta betyda att vätet är etalongen
eller viktfoten, men kan även betyda att de andra
ämnena ekvivalera så och så många väte, eller kanske
bestå av vätegrupper.

VÄTET URÄMNE ELLER ETALONG.



Läraren fortfor: Vi måste nu först hålla fast vid
vätet. När man framställer denna gas sammanför
man tre ämnen, en metall, en syra och vatten. Här
finnas således tre möjligheter för vätets uppkomst:
ur metallen, syran eller vattnet. Kemien, som icke
vet vad metallen består av, härleder vätet ur syran
och vattnet, vilka båda hålla väte. Men härvid
inträffar en omständighet som ej blivit beaktad, eller att
de olika metallerna föranleda uppkomsten av olika
mängder vätgas och i bestämt förhållande till
metallens ekvivalentvikt. Järn ger således l/28 (Fe = 28
eller 28 x 2 = 56); Zink ger 1/32 (Zn = 32 x 2 = 64 [65]);
Tenn ger = l/59 av sin vikt i vätgas (Sn = 59 x 2 = 118).
Lemery (1700) förklarade också bestämt att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free