- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
255

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning I - Äfflingarnes Nora - Fågelns flykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trolösheten, hyckleriet, falska växeln; denna röra av
fräckt bedrägeri, lismande njutningslystnad kacherad
under medlidandet som saknas; konsten att förnedra
en man för att få förakta honom; dra ner, sudla, få
skuld på; härska utan att vara född härskare; fram
och tillbaka utan håll och återhälle, dumheter
serverade som genialiteter; utan sinne för hem, bara ett
tillfälligt nattläger, utan känsla för barn bara för
kopulationer – det är aphonan. Därför blev Nora
äfflingarnes ideal, och de kände på sig att hon var av
deras ras, därför njöto de att se henne förnedra »den
gode blonde mannen», vars godhet de ansågo som
dumhet; och när Nora går ifrån alltsammans som hon
rört ihop likt en apa som städar i en sykorg, då
jublade de och gräto, av sympati för den uronda. Vart
går Nora? På gatan, naturligtvis. Från hemmet till
gatan går vägen! Vad skall Nora göra ? Para sig
förstås; fritt, otvunget, fördomsfritt som i menageriet.

FÅGELNS FLYKT.



Lärjungen: En lärd skrev för tio år sen en tjock
bok om fågelns flykt och stannade vid att den var
oförklarlig enligt fysikens kända lagar, alltså ett
underverk eller mysterium. Jag såg en fiskljuse förföljas av
en kråka; ljusen högt uppe i luften vände sig på rygg,
»sam på rygg», och högg med klorna uppåt kråkan.
Det var oförklarligt. En duvhök har rovet i ena klon,
kastar sig på rygg och hugger med den lediga klon
uppåt kråkan, detta utan att sjunka från höjden.

Även om fågeln är en aerostat som förer varm
luft i sina säckar och driver ut förtunnad luft i
varenda fjäder, så är icke detta fullgod förklaring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free