- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
432

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Pekoral-astromoni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skivan själv är liksom en cirkelrund skärm,
tämligen dunkel, så att ögat kan betrakta den utan
fara; men runt om skivan rör sig liksom en excenter
skiva av olidligt starkt ljus. Betraktar man
emellertid solen en stund och sedan vänder sig inåt en dunkel
vrå i rummet, så projicieras i luften en rundel, stor
som en femöring, och vassgrön, men med purpurröd
kant. Denna skiva svävar i gungande rörelse och
nalkas åskådaren på ett par meters avstånd, där hon
upplöser sig. Hur mycket av denna skenbild
härrör av ögat, kan jag icke säga. Intresset ligger ju
vid de två färgerna, vilka måste framkallas av
solljusets tveggehanda art.

En fransk astronom Delestre har i en heterodox
bok skrivit om den ultrastellära solen, vilken
himlakropp han betraktar som tvåfaldig, så att
protuberanserna vid solförmörkelser skulle tillhöra den »andra»
solen, den inre avlägsnare, vilket kunde motsvara min
excenterskiva i vardagslag.

*



Det har förr uttalats meningar att månen lyste
med eget ljus, motsvarande något fosforescerande.
Att det icke är så tvärsäkert det månen hämtar sitt
ljus från solen, kan verkligen bli frågan om, när man
beaktar följande två omständigheter.

När solen går ner i västra horisonten, stiger ur
östra ett blygrått segment som alltid ansetts vara
jordskuggan. Särskilt vid eftersommarens fullmåne
stiger denna skugga upp i samma ögonblick solen
gått ner, och i jordskuggan tågar nu månen i all
glans uppåt. Då man ser förloppet för ögat, har man
icke rätt att förneka faktum eller prata bort det med
några matematiska formler fotade på hypoteser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free