Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 / 441 (1912-1921) Author: August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Optiska underverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktas genom okularet, vars mot ögat vända sida
nu bildar en positiv lins. I den modärna medialtuben
begagnas verkligen den bikonkava linsen såsom
reflektor eller till annat okänt, av uppfinnaren
Schupmann.

År 1896 såg jag ett optiskt underverk hos en
astronom. Där fanns ett spegelteleskop där spegeln
ägde två meters brännvidd, vilket är ganska mycket,
och instrumentet kostade också några tusen. Det var
av Newtons konstruktion, som vi kanske böra erinra.



I botten av röret sitter ju spegeln som på två meter
ger en förstorad bild, vilken reflekteras i prismat och
betraktas genom lupen.

Nåväl: prismat hölls fast av tre skänklar som
tillsammans med prismat skymde för månen, vilken
vi betraktade. Det gjorde ingenting alls! Månen syntes
verkligen härligt.

Efter observationen uttog astronomen spegeln,
vilken var matt och fläckig som en smutsig tenntallrik.
Jag frågade hur det var möjligt att 1:o en yta som var
ojämn och smutsig kunde spegla. Astronomen svarade
hokus pokus – [math: radic][alpha]. 2:o frågade jag om icke
skänklarna och prismat mitt i röret möjligen skymde för
spegeln. Mannen svarade: nej, de skymma icke.

Men ogenomskinliga kroppar såsom tre
järnskänklar måste skymma, såvida icke månen äger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>