Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Hieroglyfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
översättning av egyptiska noveller tyckte jag det osade
sinnessjukdom, otillåtligt utövande av hypnotism (häxeri),
som gjorde mig krank. Slutligen trodde jag att
översättningen icke var någon översättning, så galet
föreföll det.
Vad nu tolkningen av hieroglyferna beträffar, så är
Herodotos den äldsta och förnämsta auktoriteten, både
därför att han studerade i Egypten (på 400-talet f.
Kr.) och därför att han var trovärdig historieskrivare.
Han kände bara två skrivarter, den demotiska och
hieratiska. Hieroglyferna nämner han icke och måtte
därför ha betraktat dem som målningar och
teckningar. Diodorus är av samma mening. Clemens
Alexandrinus som levde i Alexandria omkring 200 efter
Kristus, känner tre slag, och angiver den hieroglyfiska
såsom bestående dels av bokstäver, dels av symboliska
tecken. Därmed måste vi genast kasta oss in på den
fatala Rosettestenen, vars text ju är avfattad på
hieroglyfskrift, demotiska och grekiska, men så sent som
år 196 f. Kr. och under Ptolemeus Epiphanes. Det är
en kungörelse om hans kröning. Nu är dock
frågan om icke Ptoleméerna för att öka prestigen tagit
några »heliga bokstäver» för tillfället och apterat dem
efter grekisk fason, ty genom Rosettestenens grekiska
var man icke strax färdig med läsningen, emedan
demotiskan kunde ingen läsa, och den var icke någon
verbal-översättning. Clemens kan således ha rätt, då
han talar om de »heliga bokstävernas» användande
även som ljudbeteckningar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
