Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Historieskrivningens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller mässing är svårare att åstadkomma än järn, ty
de förra fordra flussmedel och kolpulver att icke
förbrännas, under det myrmalmen flussar sig själv och kan
smältas i en grop. Men det må vara! Yngliingaätten
ströks, och kanske förhastat, ty många ynglingars
namn förekomma i utländska källor. Dock, att ersätta
urhistorien eller sagan om folksjälen med bric à brac
och lumpor, det är dekadens. Svenska fornhistorien
har 5 hörnstenar, som naturligtvis äro bortkastade
och bespottade. Dessa äro: Sven Nilsson:
Skandinaviska Nordens Urinnevånare; Hyltén-Cavallius:
Wärend och Wirdarne; Axel Emanuel Holmberg:
Nordbon under Hednatiden; Arvid August Afzelius:
Sagohäfder plus Folkvisorna; Dybeck: Runa.
Från äldre tider har man Olaus Magni, Buræus,
Rudbeck, Stiernhielm, Sjöborg och Liljegren.
Den som vill känna vårt lands fornhistoria kan
börja med Eddorna och Snorre, samt Isländska
Sagorna: men han bör icke läsa »Hjalmar Linnströms»
Bolagshistoria, som börjar med antikviteter, fortsätter
med docentkrior, kannstöperier, äreminnen och
dödsrunor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
