- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
677

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Auto-komedi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag började verkligen känna mig dålig och illa
till mods, undrande om det verkligen förhöll sig så,
och om jag var sämre än han, då jag icke förmått
skapa någon lycka omkring mig.

För att säga något och vara gästen behaglig
började jag utan avsikt tala om mina misèrer, då man
ju icke får tala om sina fortuner, emedan det sårar.
Genom kontrastverkan blev han ännu lyckligare, men
jag såg att han njöt av mina motgångar. Detta stack
mig, så att jag berättade om en stor utmärkelse som
kommit mig till del. Då mörknade han, svarade intet,
kastade om ämne och stack mig med att berätta vad
han »läst i en tidning».

Detta var hans ärende!

Jag blev förstämd, och även till straff teg jag.
Teg, när vi kommit från bords, teg hela tiden.
Följaktligen måste han tala. Men så börjar min
förstämning meddela sig åt honom; han dunklar av, och fram
på natten, efter en tung måltid och inställd sömn,
tröttnar han på sin roll, faller ur, och nu vänder vinden.
Mitt svårmod passar till hans, och vid midnatt blottar
han hela sitt elände. Husliga bekymmer stiga upp,
de välartade barnen äro odågor, mågen en halvbov,
vännerna trolösa, och han själv är ruinerad. Men i
sista ögonblicket måste han skryta ännu, och när han
uppger den enorma skuldsumman, ryser han, på samma
gång han imponeras.

Min förvåning och mitt ömkande måtte han ha läst
i mitt ansikte, ty han ångrar strax sitt meddelade
förtroende, kännande att han kommit under, att han
avrättat sig vid det bord, där han nyss avrättat mig,
och med en övermänsklig ansträngning tar han upp
den fallna masken och den glömda rollen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free