- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
679

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Det onda deltagandet - Pose och geste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedlåtande. Själv betraktande sig som (för tillfället)
höjd över olyckan äger han verkligen något överlägset,
som dock sårar, och hans deltagande känns som en
klack på strupen. Han har övertaget, det kan inte
nekas, men där finns ett uppriktigt drag av välvilja,
ty att beklaga är ett gratisnöje, och att själv vara
skonad väcker ju en viss tacksamhetsstämning mot
ödet, och tacksamhet är en nobel känsla som adlar
innehavaren. Offret kan icke neka att där finns
välvilja med i spelet, men elakhet och maktlystnad
överväga, så att medlidandet får ett drag av ondska, som
döljes av deltagandets mask.

Det vackraste sättet att visa deltagande är, att
icke låtsas veta om en annans olycka!

POSE OCH GESTE.



En person som utfört arbeten åt mig under en
längre tid och vilken jag endast råkat i mitt sällskap,
hade anpassat sig efter mig, och visade en jämn,
indifferent yta. Jag märkte nog att han undertryckte
en del tankar, och oftast svarade med tystnad,
varunder hans läppar gjorde små rörelser, som om han
talade för sig själv inom sig. I sju år råkades vi på
arbetets neutrala mark, och som han för tillfället var
beroende av mig, fick jag aldrig se honom annat än
från min synpunkt. Jag hade nog ibland den
förnimmelsen att han icke var den han visade sig vara, men
det rörde mig icke vem han var eller vad han tänkte.

Så kom en afton en bekant till mig under det min
arbetande herre var inne. Genom en tillfällighet
upptäckte de båda ett gemensamt intresse, en sympati

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free