Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man skulle ge människorna »ljus» genom att
förkunna allt vara tillåtet (mot andra), bara man
»förstod» mänskorna, skulle man förlåta dem. – »Han
förstår inte»...
Om jag nu skulle uppräkna alla offren för detta
evangelium som vi fingo lära oss, så bleve först ett
skrik på skandal, och sedan komme de naturliga
bortförklaringarne: det var neurasteni, det var lues, det
var ärftlighet, men icke från första föräldrarne; och
den olycklige engelsmannen kom oskyldigt i fängelse
för nationens hyckleri, och icke för eget fel, ty det
var intet fel, det finns inga fel.
Varje antydan att det finns fel som följas av
obehagliga verkningar som kallas straff, upptages
illa.
Jag hörde för fem år sedan en sådan evangelist,
som yttrade, och citerades: »Moral! det är ett ord
som jag inte kan ta i munnen.»
Men strax därpå rev han upp jord och helvete
för att en elev begagnat en uppgift ur hans
föreläsningar och utarbetat i sin avhandling.
Detta absolut oskyldiga tilltag stämplade
evangelisten som stöld och ville störta honom.
Den unge mannen svarade mycket riktigt, att
då skulle man straffas för att man »stal» sin lärdom
ur läroböckerna, vilka man aldrig citerade, men gjorde
man det, skulle en avhandling se ut så här:
»Sum jag är (Rabes grammatika, 6 uppl.,
Stockholm 1858) men kallas ett hjälpverb (Sundelin, Svensk
språklära, Örebro 1901) som utmärker den passiva
(Sjöbergs logik, Uppsala 1895) formen etc.»
Denna man var den strängaste moralist, fast han
icke ville ta ordet moral i sin mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
