Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning II
- Karaktärsförändringar
- Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
processer, där verkliga motivet aldrig kommer fram,
och där den anklagade varierar sina uppgifter i
oändlighet, utan att kunna komma till medvetande
om grundmotivet.
Människan har en viss fruktan och vämjelse för
sig själv, och vill gärna vara en annan än den hon
är. Det är väl döden som befriar henne från den
obehaglige kamraten hennes bättre jag är fastsmitt vid.
SORGEN.
En stor sorg är något uppbyggligt; livet blir
helgdagslikt; man har förlorat något, men man har
fått något, något dyrbart kärt, som man vårdar. Man
söker ensamheten för att ej profanera; man får
motvilja mot mat och dryck, ty det man mottager är
något som vill finna huset sopat och rent, ögonen
tvättas rena av tårar, hela kroppen gråter invärtes,
upplöses, man gråter sig till sömns, det är en
nådegåva som följer med tårarna.
Men det är helgdag var dag, det är försoningsdag
och vilodag; slaget kom uppifrån, och man lyfter
blicken för att se efter om handen synes i en
molnreva.
Man kelar med sin sorg som med en kär gäst,
vårdar den, ville visserligen vara den fri, men icke
obetingat. Den är förnäm, och tål icke vardagslivets
bestyr; den sörjande blir också förfinad, förskönar sitt
språk, sina seder; men den som tror man kan dränka
sin sorg i vin, den misstager sig, endast med ensamma
ljumma tårar kan den vattnas som en dyrbar blomma.
Den blommar ut visserligen, men den har satt frö
först.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0773.html