Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Karaktärsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En riktig karaktärsskildring är därför svår, nästan
omöjlig; och försökte man göra den fullt sann skulle
ingen tro på den. Man kan bara antyda.
Ofelia i Hamlet till exempel synes mig dock vara
ett omedvetet försök att i sammandrag giva en
karaktär med alla dess nyanser som vulgus kallar
inkonsekvenser, och vilket gör att skådespelerskor i alla land
frukta den rollen såsom svår.
Ofelia är den ljuva, det hjälpes inte, men hon
kan icke vara det hela dagen.
I första entrén med brodern Laertes försvarar hon
icke undergivet ett fritt uppförande {gentemot
Hamlet), men hon är lika ljuv, fastän hon begagnar ordet
liderlig.
I hennes andra scen med Polonius, mottager hon
undergivet faderns varningar. Detta är icke
inkonsekvent; det är en ny face; hon har blivit skrämd, och
mot fadern måste hon ju iakttaga ett annat
uppförande än mot brodern. Hamlets något cyniska
kärleksförklaring mottager hon med samma oskyldiga
oförstånd med vilket Julia är oberörd av Ammans
råa tal.
– – – ve mig, ve!
Som sett vad jag har sett och nödgas se.
Hamlet:
Tänkte ni att jag menade något oanständigt?
Ofelia:
Jag tänker ingenting, min prins!
Ofelia:
Ni är stygg; jag vill se på pjäsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
