Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - På tröskeln (vid 5 år)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag läste detta, mellan 5 och 10 år, så kom
jag att tänka... Nej! 5 år! Är det möjligt? Och
motivet? Jag kunde inte tänka längre, men jag såg
en scen, två scener, tre...
Fem år var den lilla flickan; hon lekte inne hos
modren, barn måste göra något, men modren var
nervös emedan hon festat och flirtat över hövan.
– Gunga inte på hästen, mamma får ont i
huvudet!
Den lilla tog och klämde en katt som skrek.
– Gör inte så, mamma är sjuk.
Barnet var snällt och ville icke göra emot. Vad
skulle hon göra ?
Hon satt sig vid salsbordet och teg för att icke
göra mamma ont.
Men en liten barnkropp kan icke vara stilla, får
inte heller, den rör sig av sig själv; och troligen
måtte hon ha sjungit inom sig någon visa, ty de små
ostyriga fötterna angav takten mot stolsbenen.
Modern rusar upp.
– Gå ut till Ellen i köket olydiga barn!
Barnet var icke olydigt, och dubbelt kränkt i
sitt lilla hjärta gick hon ut i köket, snällt och lydigt.
Men strax därpå visade hon sig på tröskeln igen:
Ellen diskade!
Där stod barnet, på tröskeln, utvisad från två
håll, tillbakastött, utan att få vara någonstans.
Hon såg ut som ett förtvivlat barn, utan tårar,
men med hela den ensammes fasa i sitt vackra
ansikte. Stum, förstenad, som om ingen plats funnes
i hela världen för henne, som om ingen ville ha henne,
utan att hon visste varför. Sannerligen stod hon
i det ögonblicket på livets tröskel, ty plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
