Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Människokroppens skönhet och symbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade aldrig sett ett mänskligt ägg, trodde inte det
fanns. Den cell man kallade ägget var för liten!
Enligt nyaste uppgifter befinner sig kvinnan
ständigt i period. Ty när den ena perioden slutar, så
börjar tillrustningen till den andra.
Det fysiska förloppet känner man något till, men
det psykiska är illa observerat. Dock den
karaktärsförändring kvinnan då undergår är så dämonisk, och
allt psykiskt ont tyckes samla sig för att först med
smärta gå ut ur kroppen innan nytt liv vill draga in.
Blodet som avgår är violett som mjälten, håller jod,
och ansågs förr vara giftigt, samt göra mannen sjuk
om han närmade sig.
Livmodern är nästan fri, svävande och vandrande
i sina dunkla regioner. Den liknar alkemisternas
Athanor, i vilken destillerades de vises sten, guld,
livselixir och homunkeln. Den lyder lagar vi icke
känna. Med sina griparmar tros den fatta ett ägg
och i rätta ögonblicket introducera det i förgården att
möta den värdigaste. Men säkert är det icke heller!
Uterus har dock en medveten vilja; den väljer
både person och tid. Har den valt, och känner den
sig dragen av den rätta kärleken, så går den till mötes;
men icke strax alltid; den prövar om kärleken är den
äkta, om den äger tålamodet, övervinnelsen. Är
kärleken icke prövad ännu, så vänder den sig bort, kan
vända ryggen till i vrede, den kan slå tillbaka en
alltför hetsig, och låta honom vänta tills han besinnat
sig, ty kärleken är mild och skall vara det, hos
människan nämligen. Den vill giva, men icke tagas, den
önskar smekas, men icke rivas och bitas. Trogen
och vackert, i stora linjer, som böljslaget mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
