Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Konsten att göra ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommet ett tillägg: I skolen vara bedrövade, men Eder
sorg skall vändas i glädje.
Det lät på annat sätt!
Och så blir slutet: Och ingen skall taga Er
glädje ifrån Eder!
Ibland betraktar man det som en befallande plikt,
men det gjorde så ont ändå, så ont, att man bad om
förlåtelse efteråt.
Men de som endast känna livsglädje när de få
pina och slå oskyldiga? Varifrån äro de hemma,
hur se de ut inuti? Inte vet jag! Och jag vill inte
tro de handla av ondska, utan av oförstånd eller
dumhet.
Det finns sköna furier, som bokstavligen njuta
av en mans tårar. »Det är ett bevis på hans kärlek.»
De fordra bevis!
När jag var mellan 14 och 18 år, så läste jag med
gossar som hade svårt att lära. Så mycket förstånd
ägde jag, att jag icke blev ond på en mindre
begåvad, ehuruväl det frestade mitt tålamod att säga
om och fråga om samma sak hundra gånger utan
resultat!
Men det fanns subjekt, jag minns en särskilt,
som var så ond, att minnet av den vackraste park jag
sett blev för all tid fördärvat genom hans person.
Han ägde ögon svarta och hårda som
stenkolsknappar; hans lilla vassa mun var uppdragen i giporna så
att rovtänderna lyste; hans näsa var en rakkniv och
hjälpte blickarne att skära.
Han fann sitt nöje i att plåga mig. Även när han
visste svaret, så svarade han galet på trots, och då
såg han efter med djurögonen om jag pinades riktigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
