Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Alfons fortsätter - Älska, sin tid, hata sin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig nöjet att bevittna en scen, som knappast en teater
erbjudit.
Han släppte verkligen in den objudne patienten,
gav honom vin och mat, så att han blev talträngd;
och så fick han höra!
Han hörde, men sade ingenting, svarade
ingenting.
Efter en timme måtte Alfons ha märkt vilket nöje
han skänkte sin vän, och det var aldrig hans mening.
Det började i tystnaden ljusna i hans förstånd, han
fann sig sitta som ett spektakel och åtlöje, och med
en sista heroisk ansträngning, kastade han sig upp i
sadeln, och bad om ett vän-råd:
– Tycker du att jag skall skjuta mig?
– Visst f-n ska du skjuta dig! Det skulle du ha
gjort för länge sen! svarade mannen.
Därmed var allt sagt, och Alfons gjorde en dålig
sortie, ut i nattens mörker.
Men han lät icke väcka sig.
För närvarande går han och drar med en annans
fästmö, komprometterar henne, förstör för henne. Men
en gång om året talas om Alfons’ förlovning med
namngivna damer. Han vederlägger, men är trakterad av
att ha fått vara misstänkt.
Den dag han gifter sig, då skola alla offren jubla,
och på bröllopsdagen skola de i korus läsa en bön:
Ske Guds vilje! Nu får han sitt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
