Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Astrala iaktagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en tydlig rebus. Hugg av dig svansen,
såga av bockfoten! .
Vidare! En morgon låg en vit kanot i marvatten.
En annan morgon: en madrass med ett stort hål,
så att halmen stack ut. (Paillardise!),
Varför tog jag icke varningarna? Jo, jag tog
dem; bad Gud om kraft att rycka mig ur förnedringen,
men han nekade mig kraften. Och jag var icke säker,
om jag icke borde, som straff, stanna i eländet.
Ensamheten är ju steril; samlivet med kvinna har alltid
förefallit mig naturligt, självklart, nödvändigt och
pliktenligt. Medborgarplikt har jag kallat det.
– Har du råd att gifta dig? fråga de
obotfärdiga, vilka ta det som en lyx.
När jag blir gift, så får jag råd, bara jag
samtidigt överger ungkarlslivet.
Nåväl! Jag fick inga maningar att gifta om mig,
men mottog varningar för paillardise.
Jag förstod icke detta, och mitt oförstånd
vållade mina disharmonier. Och jag förstår det icke
denna dag, hur jag skall ha mig.
Äktenskapet och det husliga drar mig in och ner
i det materiella; men det är en hård skola, i offer
och försakelser, tryck på viljan: och genom att ha
något att reagera emot, härdas viljan, renas begären.
Men, å andra sidan, genom att dömas till
paillardise i äktenskapet, förnedras man; och böjer man
sig icke för hennes lusta, så hotar hon gå – till en
annan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
