Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning III
- Olycklig kärlek
- Reflexer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det gjorde hon icke; hon hatade honom, men
hon måste ha igen sin själ, och denna längtan kallade
hon älska.
REFLEXER.
En mörk, tungsint kvinna i övergångsåldern gifte
sig med en äldre gladlynt, lättsinnig man, som under
förlovningstiden lyckades med fester och presenter
sätta henne i humör. Hon tillhörde den kategorien,
som själva tunga, söka män för att bli muntrade.
Efter vigseln blev hon svårmodig, då det icke kunde
vara fest varje afton. Hennes svårmod tryckte
mannen, så att han blev förnaglad. Och ju mer hon
förebrådde honom hans tungsinne, dess mera förstenades
han, och slutligen blev han stum i hennes närvaro.
Han tog felet på sig, men kunde inte fatta fenomenet,
att han alltid blev ystert glad i alla andra människors
sällskap.
Dock, han tog felet på sig, kände som om han
tryckte henne, och på begäran gav han henne
friheten.
Nu skulle hon gå ut och söka glädjen i friheten.
Hon sökte sällskaper, fick umgänge och ett hov. Men
hon ledsnade efter tre dagar på en människa. De
voro så tungsinta! Och hon körde ut dem, blev
ensam och fick självmordsmani.
Då råkade hon en man som var mycket yngre
än hon, en vilde med ett övergivet glatt humör,
som älskade livet och dyrkade livsglädjen.
Det var hennes affär, och hon tog honom till
fästman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0900.html
