Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Imitation eller inkarnation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät sig hundsfotteras av den han tyckte om, men
liknade jätten som lät en rycka i skägget, dock bara
litet. Han vurmade för Carl XII och påstod sig likna
honom; var slagskämpe och gick klädd på ett
särskilt sätt, ridderlig mot damerna, tyckte om djur.
Samtidigt med honom skymtade en annan, yngre
man förbi mig då och då; han var timid och lyrisk,
fin karl, motsatsen mot den stortalige bramarbasen.
Jag blev borta i tio år. När jag kom igen hade
den stortalige avlidit för länge sen, och nu gjorde jag
riktig bekantskap med den lyriske.
Vid första mötet märkte jag att han ofta talade
om bramarbasen, citerade honom.
Jag frågade om han känt honom. – Ja, då, de
hade varit vänner i flera år.
Nu fick jag upp ögonen, och öronen.
Jag såg att han liknade den döde, vilket han
icke gjort förut. Han klädde sig också på samma
sätt; drack och stortalade, rökte snugga och
begagnade coup de poing, som den avlidne; ja, jag hörde
tonfall i rösten som var den avlidnes att jag slutligen
fick illusionen att det var bramarbasen själv. Han
sjöng också, och till sist – han vurmade för Carl
XII; var även vorden lik denne.
Det som gjorde parallellen än mera påfallande
var det, att han ärvt den dödes vänner, dennes
sympatier och antipatier. Och han hade även, ifrån att
varit renlivsman slagit sig på kvinnojakt, mera av
oförklarlig nyck än böjelse, ty han var en
ungkarlsnatur liksom bramarbas.
Men i allt detta, så fanns hans förra jag kvar.
Och ibland, när han druckit, rörde han ihop sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
