Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Min värsta ovän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom fick jag rättvisa, trots hans intriger. När jag
då i framgångens ögonblick kände hur han led under
opinionens tryck, fattades jag av medlidande med
honom och led bokstavligen av hans lidande.
Emellertid hade han och hans icke så rena samvete skapat
en monsterbild av min person.
För tjugo år sedan var jag nödgad söka honom
som ämbetsman. Men jag gjorde först visit hos en
underordnad för att preparera audiensen.
– Gå inte dit! varnade den underordnade. Du
blir inte mottagen, han tror du går med en kniv i
fickan och vill mörda honom.
– Vad har han då gjort mig allt för ont, som
jag inte vet?
Jag gick inte dit.
Därpå följde min stora Damaskusresa, då jag fick
upp ögonen efter en tids blindhet, och nu var jag
på hans, ovännens vägar!
Enligt vanlig mänsklig logik skulle detta ha glatt
honom att få ett förlorat får över på sin sida. Men
det grämde honom bara, och nu förvandlade han mig
till en religiös skojare, inbillade sig och andra att jag
tillhörde den obefintliga jesuiterorden. Nu vet jag
inte vad jesuit är; Francisque Sarcey, född fransman,
hade aldrig sett en jesuit, trodde inte att sådana
funnos till.
Men ovännen gick på med sin jesuit; gjorde sig
besvär att resa ända till Rom för att ta reda på mina
förbindelser med påvliga curian. Han trodde
nämligen eller önskade att jag var katolik, men det var
jag inte, lika litet som jag var anarkist, när han
trodde jag ville mörda honom.
Från Rom fick jag verkligen ett par konstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>