Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Min värsta ovän - Trådlös kallelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkalla, fick jag ett gott porträtt av honom i mina
händer. Nu fanns han i mitt rum, på mitt bord.
Jag såg nu ostört in i detta ansikte av denne man,
som i trettio år sysslat med mitt öde.
Jag skall bekänna att det lyste av dragen;
lidandet hade givit sin fosforescens; ögat var icke gott,
men brann ännu av något som icke var härnerifrån;
han tycktes lida av sina disharmonier, förräderier
mot Kristus, och sina djupa fall; sju resor.
Jag fattades av ett stort medlidande, och i
ensamheten när ingen såg oss, lade jag handen på hans
bekymrade panna, och bad Gud hjälpa honom ur
hans tvedräkt, välsigna honom och giva honom frid!
Men jag vill inte råka honom; jag önskar
ingenting av honom; och jag kan för övrigt ingenting
mottaga av hans ära, makt och guld, ty jag har lovat
Gud i dödsnöd att aldrig mottaga utmärkelser. Och
sedan jag skrivit ned detta, kan jag ännu mindre träda
i förbindelse med honom, emedan då min tysta bön
icke längre vore uppriktig, oegennyttig, utan
intresserad, och skulle giva lastarenom rum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
