Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Växternas transmutationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed börjar växt-psykologien, och fysiologien
upphör.
Fries säger även: »Där lövskog svedjas och
marken sedan begagnas till bete, så uppväxer granskog.
Men, inhägnas denna betesmark, så uppväxer ånyo
lövskog.»
Vad medför då inhägnaden? Man inhägnar ju
hagar till betesmark; och betesmark blir det i båda
fallen. Det är alltså intet skydd för kreaturen som
avgör om granskog eller lövskog skall komma.
Vad gör inhägnaden då? Icke sky lövbrytare i
midsommartid en hägnad; de taga löv var det finnes.
Inhägnad ger en känsla av trygghet utan att
trygga dock, då det finnes grindar och kreatur. Är
det denna känsla bara som gör att lövträden trivas i
hägnad mark?
Fries ger flera exempel på inhägnadens inflytande
på floran utan att hägnet bildar skydd. Samme
författare säger rent ut att havren kommer från vilda
avena-arter och rågen från Secale fragile.
Liljeblad uppgiver i sin Flora (1816) att Bromus
vitiosus, sådd i trädgårdar, blir till Bromus secalinus.
Samme L. talar om en Alnus laciniata som han år 1797
såg vid sjön Yngen i Värmland; den liknade alen,
men löven voro så flikiga att de mer liknade ek.
Han upptager även i sin Flora en Alnus pinnata eller
rönne-al, en al med rönnens blad. »Tros ha
tillkommit av Betula incana ([hona]) och Sorbus aucuparia [hane].»
»Habitus mest av Betula ancana och hagtorn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
