Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Högre existensformer; Die Toteninsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordelivet och så tämligen bestått prövningarna. De hade
mest haft svårt i livet, varit neddragna i laster och
brott, men fått en sådan avsky för det onda, att de
vänt sig åt det goda. Befriade från den mänskliga
djurkroppen och från ont och osant, voro de alla sköna
och rena. De voro halvt genomskinliga, så att de icke
kunde dölja eller ljuga.
Här vilade de ut efter livets fasor.
Arbetet med trädgården var endast en vacker
lek, och skedde under vandringar i stranden, under
lövvalv, bland blommor och sjungande fåglar, av högre
fägring än vi kunna tänka oss.
De undervisades nu av lärarne om meningen av
deras förflutna jordeliv. Varför de blivit födda av de
föräldrarna, under de villkoren. De fingo veta
orsakerna till att deras umgänge var sådant, deras lärare
just dessa.
Hela livets sällsamma väv repades upp, och de
sågo trådarna i sitt öde. Varför de måste begå den
handlingen, som de ogillade; varför andra haft lov
att plåga dem orättvist.
Med varje upplysning lossades ett bitterhetens
band; ljus och försoning spred ett stilla sken över det
rysliga förflutna. De förläto i sinnet sina fiender, och
välsignade dem ibland. Allt, även det ohyggligaste
tog en försonande dager, och därmed, endast därmed
utplånades dessa hiskliga minnen de aldrig trott sig
kunna bli fria ifrån.
Då gräto de av glädje, och föllo i hänryckning.
Detta hade de aldrig kunnat tänka sig: att en
försoning med det förflutna fanns.
Och de lovade Gud vid solens uppgång, som givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
