Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapligt oförnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller göra premissen så obegriplig, att jag för att slippa
skämmas för okunnighet måste antaga den.
Nu kommer det obegripliga! Problemet uppges
både vara löst, och på samma gång omöjligt att lösa!
[Se Encycl. Britannica.] Och läser man historiken
och utredningen av qvadratura circuli, så är det enda
man får ut: den onda viljan, begäret att få dölja
ett enkelt sakförhållande.
Att skolgossar bli stukade när de vilja söka en
lösning av detta rimliga problem, är elakhet, ty
Euclides har redan givit dem en ledning i XII, och
2:a, där de få lära att cirklar förhålla sig till varandra
som kvadraterna på diametrarne.
Detta är ingen lösning, men en ledning och en
antydan om rimligheten av ett givet förhållande
mellan fyrsidig figur och cirkelyta.
Gyldén finner ingen svårighet vid problemet, utan
löser det så här (i astronomin):
»Längden av den kvadrats sida, vars ytinnehåll
är lika med cirkelns, finner man genom att söka
kvadratroten ur det tal, som angiver ifrågavarande
innehåll, eller just ur [pi]r2. Denna kvadratrot befinnes
då vara:
r[math: radic]([pi]u) = r. 1,77245
eller ungefärligen = r 904/510.
»I denna enkla formel ligger
lösningen av det beryktade problemet att finna
cirkelns kvadratur eller ytinnehåll.»
Samma orakelsvar får man vid vinkelns tredelning.
Först får man veta att problemet är löst, sedan bevisas
det vara olösligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
