Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. I gathörnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i ensamheten är man icke ensam. Luften blir
tätare, luften gror, och det börjar växa väsenden, som
äro osynliga men förnimmas och äga liv.
DAMEN.
Det har ni märkt?
DEN OKÄNDE.
Ja, jag märker allting sedan en tid tillbaka; ej
som förr dock, då jag endast såg ting och händelser,
former och färger, utan nu ser jag tankar och
betydelser. Livet, som förr var ett stort nonsens, har fått
en mening, och jag märker en avsikt, där jag förr
endast såg slumpen. - När jag sålunda mötte er i
går, fick jag den idén, att ni var sänd i min väg
antingen för att rädda mig eller förgöra mig.
DAMEN.
Varför skulle jag förgöra er?
DEN OKÄNDE.
Därför att det var er uppgift.
DAMEN.
Jag hyser icke alls sådana tankar, och som ni
huvudsakligen väcker mitt medlidande - ja, jag har
aldrig sett en människa, aldrig i mitt liv en människa,
vars blotta åsyn gör mig gråtfärdig... Säg, vad har
ni på ert samvete? Har ni begått någon tadelvärd
handling, som ej blivit uppenbarad eller straffad?
DEN OKÄNDE.
Det må ni med skäl fråga! Icke har jag flera
brott på mitt samvete än andra,, som gå fria - - -
jo ett: jag ville icke vara livets narr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
