Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. I gathörnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Räcker ett mynt. Post nummos virtus ... Nej, nu står
jag här igen och tuggar. Gå! Gå!
TIGGAREN.
Jag skall gå, men det är alldeles för mycket.
Se här ger jag er tillbaka tre fjärdedelar, så äro vi
icke skyldiga varann något annat än en vängåva!
DEN OKÄNDE.
Vängåva! Är jag er vän?
TIGGAREN.
Åtminstone är jag er, och när man står ensam
i världen, får man icke vara så noga på människor.
DEN OKÄNDE.
Tillåt mig som avsked slänga det lilla ordet hut
efter er.
TIGGAREN.
Med nöje, med nöje; men när vi råkas igen skall
jag ha ett välkomstord i ordning, som inte skall vara
mindre. Går.
DEN OKÄNDE
sätter sig och ritar med käppen.
Det är söndagseftermiddag! Den långa, gråa,
trista söndagseftermiddagen, då familjerna ätit
surkål och oxstek med råskrapad potatis. Och nu sova
de gamle middag; de unga spela schack och röka
tobak; tjänarne ha gått i aftonsången och butikerna
äro stängda. Å, denna långa mördande eftermiddag,
vilans dag, då själen upphör att röra sig, då det är
lika omöjligt råka ett bekant ansikte som att komma
in på en krog...
DAMEN
åter; har nu en blomma i barmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
