Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II. Vid havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Att detta icke skall räcka länge!
DAMEN.
Varför tror du det?
DEN OKÄNDE.
Jag vet inte; tror att det måste taga slut, hastigt,
förfärligt. Det ligger något falskt i själva solskenet
och vindstillan, och jag känner att lyckan icke ingår i
mitt livsöde.
DAMEN.
Men allt är ju bilagt; föräldrarne ha resignerat,
min man har skrivit vänligt och förstående...
DEN OKÄNDE.
Vad hjälper det, vad hjälper det... Ödet spinner
sin komplott, jag hör återigen klubban falla och
stolarne skjutas från bordet - domen har fallit, men
den måtte ha fallit innan jag blev född, ty redan i
min barndom började straffet avtjänas... Det finns
inte en punkt i mitt liv, som jag kan blicka tillbaka på
med glädje...
DAMEN.
Och du, stackars man har fått allt du önskat av
livet.
DEN OKÄNDE.
Allt, men glömde tyvärr önska mig guld.
DAMEN.
Nu äro dina tankar där igen.
DEN OKÄNDE.
Är det att undra över?
DAMEN.
Tyst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
