Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II. Vid havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Det är sällsamt, jag tror vad du säger och att
du icke vill såra mig, och likafullt sårar du mig, du
som alla andra med vilka jag kommer i beröring.
Vad är det?
DAMEN.
Det är att du är överdrivet sårbar.
DEN OKÄNDE.
Nu är du där igen! Menar du att jag äger
hemliga sårbara punkter?
DAMEN.
Nej, vid Gud jag det menade! - O, nu äro
tvedräktens och misstänksamhetens andar mellan oss!
Driv bort dem, i tid!
DEN OKÄNDE.
Du skall icke säga att jag hädar, då jag uttalar
den gamla kända: Se vi äro gudar!
DAMEN.
O, om så är, varför kan du icke hjälpa dig själv,
hjälpa oss?
DEN OKÄNDE.
Kan jag icke? Vänta blott; vi ha icke sett mer
än början än.
DAMEN.
Skall slutet bli därefter, så bevare oss himlen!
DEN OKÄNDE.
Jag vet vad du fruktar; och jag hade ämnat dröja
med en glad överraskning, men nu vill jag icke plåga
dig längre.
Han framtager ett rekommenderat, oöppnat brev.
Se här...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
