Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II. I köket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GAMLE.
Men att hon för sin - - - man med sig hit;
det är oblygt...
MODREN.
Du känner ju Ingeborgs sällsamma natur, som
finner allt vad hon gör passande, att icke säga rätt;
har du någonsin sett henne blygas för en handling,
eller lida av en tillrättavisning! Aldrig har jag; men
hon är ändock icke oblyg, tvärtom, och allt vad hon
företar, det må vara aldrig så smaklöst, klär henne.
DEN GAMLE.
Det har också förvånat mig, att man icke kan
bli ond på henne... hon känner sig alltid oansvarig,
tar icke åt sig ens en skymf; det är som om hon
vore självlös, eller vore två personer, av vilka den
ena gör idel ont, och den andra ger absolutionen...
Men denna man! Det finns ingen jag avskytt på
avstånd som honom. Han ser bara ondska överallt,
och det finns ingen jag hört så mycket ont om som
honom.
MODREN.
Det du säger är riktigt, far, men det ar ju
möjligt att Ingeborg har någon uppgift i denna mans liv
och han i hennes. Kanske de skola plåga varandra
fram till försoningen...
DEN GAMLE.
Må vara som du säger, men det är mig likafullt
emot att vara medhjälpare i ett företag som synes
mig skamlöst... Och denna man, under mitt tak?
Men jag får ta det! liksom allt annat! jag förtjänat!
MODREN.
I Guds namn då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
