Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIGGAREN.
Hela metafysiken! Åsikten kan visserligen anses
något föråldrad, men...
DEN OKÄNDE.
Säg ett enda allvarsamt ord; säg något om ert
förflutna.
TIGGAREN.
Asch, vad skall det tjäna till att rota opp i
gammal smörja! Nysta på bara, herre, nysta på! Tror
ni jag är jämt så här lustig! Nej, det är bara när
jag råkar er, för ni är förbålt komisk.
DEN OKÄNDE.
Hur kan ni le med ett helt förspillt liv bakom er?
TIGGAREN.
Nej, nu blir han närgången! - Men kan ni inte
le längre åt eländet, inte en gång åt andras; så är
det strunt med livet! - Hör nu på: Om ni följer
det där hjulspåret i smörjan, så kommer ni fram till
sjön, och där är vägen slut! Sätt er och vila där, så
får ni en annan syn på saken! Här är så mycket
olyckshändelser, religiösa föremål och ledsamma
minnen, som hindra tankens flykt mot rosenkammaren;
men följ bara spåret, bara spåret! Om det är litet
solkigt emellanåt, så lyft på vingarne bara och flaxa!
Rörande flaxa, jag hörde en gång en fågel sjunga
något om Polykrates’ ring och att han fått all världens
härlighet men visste inte vad han skulle göra med
den, och så profeterade han i öster och i väster om
det stora världsintet, som han var med om att skapa
av det tomma alltet. Jag skulle icke påstå att det
var ni, om jag ej trodde det så att jag kunde svära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
