Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. Utanför stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Uppriktigt sagt: om jag det visste! Ett vet jag,
och det är nog för att göra eländet rågat: han är en
frånskild man och hans hustru och barn leva, i halv
misère.
DOMINIKANERN.
Detta är ett svårt fall, men vi skola nog reda det
också. Vad har han för sig eljes?
MODREN.
Han är poet och skall vara berömd i sin
hemort...
DOMINIKANERN.
Och gudlös, förstås?
MODREN.
Ja, han var det åtminstone; men sedan det andra
bröllopet fick han icke en glad dag mera: ödet, han
kallade det, fick fatt i honom med hårda handen, och
hit drevs han av järnriset som en utblottad tiggare.
Slag i slag råkade honom olyckan, så att jag rördes
av medlidande just i samma stund han flydde
härifrån. Irrande i skogarne föll han slutligen ute i
markerna, upphämtades av barmhärtiga människor
och intogs på en asyl, där han låg sjuk i tre
månader, utan att vi visste var han fanns!
DOMINIKANERN.
Vänta nu: i fjor intogs en man, under
omständigheter ni skildrat, i klostret »Goda Hjälpen», där
jag just är confessor. Under det febern pågick,
öppnade han sitt hjärta, och det fanns knappt ett brott
som han ej tog på sig. När han vaknade till
besinning, mindes han intet, påstod han. För att pröva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
