Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Krogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KVINNAN.
Jo verkligen!
DEN OKÄNDE.
Redan svartnat; kanske multnad med? Jag vill
höra om hjärtat stannat!
Lägger handen på hjärtat.
Det har stannat! Jag är alltså död, och jag vet,
irär det skedde. - Tänk att man kan gå omkring
och vara död. Men var är jag då? Äro alla dessa
också avlidna? De se ut som om de stigit upp ur
stadens kloaker, eller som om länshäktet, fattighuset
och kurhuset givit upp dem. Nattens arbetare,
lidande, kvidande, bannande, stridande, pina varandra,
skända varandra, avundas varandra som om de ägde
något avundsvärt. Sömnens eld löper i ådrorna,
tungorna häfta vid gommen, som torkat av
förbannelseropen, och så släcka de branden med vattnet,
eldvattnet, som väcker ny törst, eldvattnet, som
brinner själv med blå låga och bränner ut själen som en
mossbrand så bara röda sanden är kvar. Dricker.
Elda på! Släck av! Elda på! Släck av! Men det
som icke brinner upp, det är tyvärr - minnet - av
- det - förflutna! Vad skall man bränna minnet
med?
KRÖGERSKAN.
Var så god och tala inte så högt, det ligger en
sjuk människa häiinnanför. Ja, så sjuk att han
redan begärt sakramentet.
DEN OKÄNDE.
Må han resa åt helvete snart då!
ALLA sorla ogillande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
