Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Krogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LÄKAREN till Kvinnan.
Är han sjuk?
KVINNAN.
Han är visst förryckt, ty han påstår sig vara död.
Man hör i fjärran revelj trummas och strax därpå
blåsas, men ytterst svagt.
DEN OKÄNDE.
Är det morgon? Natten är över, solen går upp
och spökena lägga sig att sova igen i sina gravar;
därför går jag. Kom!
KVINNAN makar sig åt Läkaren.
Nej, har jag sagt!
DEN OKÄNDE.
Även du, min sista vän! Är jag då så satans
genomusel att inte en gång en prostituerad vill hålla
mig sällskap för betalning?
LÄKAREN.
Du måtte vara det!
DEN OKÄNDE.
Jag tror det inte ändå, fastän alla säga det!
Jag tror överhuvud ingenting, ty var gång jag trott
något har jag blivit lurad. - Men säg mig en sak,
har inte solen gått upp ännu; jag hörde hane gala
och hund skälla för en stund sedan; och nu ringer
Angelus... Har man släckt ljusen, efter det är så
mörkt?
LÄKAREN till Kvinnan.
Han är blind...
KVINNAN.
Ja, min själ, tror jag inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
