Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Hålvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Jag tycker det kan vara uppgjort; ty har jag
felat, så är jag straffad.
TIGGAREN.
Men det tycker visst inte de andra!
DEN OKÄNDE.
Jag har upphört att sysselsätta mig med de
andra, sedan jag såg att de makter, som leda
människors öden, icke tåla några medhjälpare. Och det
var mitt livs brott att jag skulle fram och befria...
DEN OKÄNDE.
... befria människorna från deras skyldigheter
och brottslingar från skuldkänslan så de blevo riktigt
samvetslösa. Du är inte den förste och inte heller
den siste som fuskar i djävulens yrke, Lucifer a non
lucendo! Men när Lurifax blir gammal, så blir han
munk, så vist är det inrättat, och då får han söndra
sig mot sig själv och utdriva Belzebub med sin egen
Baalsbot.
DEN OKÄNDE.
Det är dit jag skall drivas!
TIGGAREN.
Ja! Dit du inte ville! Du skall upp och predika
på takåsar och skorstenar mot dig själv; du skall riva
upp din väv tråd för tråd; du skall flå dig levande
i vart gathörn och visa hur du ser ut inuti! Men det
fordras courage till det, och den som har lekt med
åskan är inte rädd! Jo, ibland, när natten kommer
och de osynlige, som bara syns i mörkret, rida ranka
på bröstkorgen, då blir han rädd; för stjärnorna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
