Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV. Rosenkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CONFESSORN.
Ja. Du har försvurit din själ till mig en gång...
då du låg sjuk och kände vansinnet nalkas. Då
lovade du tjäna de goda makterna, men när du blev
frisk, bröt du löftet, och därför slogs du med oro,
och har irrat fridlös, kvald av samvetet.
DEN OKÄNDE.
Vem är du egentligen, som vågar röra mitt öde?
CONFESSORN.
Fråga henne?
DAMEN.
Denne man var min första brudgum, som sedan
ägnat sitt liv åt Herrens tjänst, då jag övergav
honom...
DEN OKÄNDE.
Och om så vore...?
DAMEN.
Så behöver du ej tänka så illa om din handling,
då du blev straffaren för min trolöshet och den andres
samvetslöshet.
DEN OKÄNDE.
Hans brott kan icke försvara mitt! För övrigt
är det väl osant som allt annat, och ni säger detta
bara för att trösta mig!
CONFESSORN.
En osalig ande är han...
DEN OKÄNDE.
Och en fördömd!
CONFESSORN.
Nej! Till Damen. Säg något gott om honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
