Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En korsväg uppe i bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Caesar! Det är Caesar!
PILGRIMEN.
Det var, men är icke mer!
FRESTAREN.
Haha! Kejserliga bekantskaper... Jo jag tackar
jag! Men berätta, berätta!
PILGRIMEN.
Ni ska få höra’t, nu när jag har rättighet att
tala - - - och penitensen är slut.
Då vi råkades hos en viss läkare, var jag inspärrad
där såsom en dåre den där påstods lida av
inbillningen att han var Caesar. Nu skall Den Okände
få veta sanna förhållandet: Jag trodde det aldrig,
men jag tvangs av samvetsskrupler att hålla god
min... En vän, en dålig vän hade skriftliga bevis
på att jag var utsatt för ett missförstånd, men han
teg när han skulle tala, och jag tog hans tystnad som
en maning till mig att tiga - och lida.
Varför jag teg och led? Jo!... I min ungdom
var jag en gång i stor nöd. Upptogs som gäst i ett
hus långt borta på en ö i havet, hos en man som
med ovanliga gåvor blivit förbigången i tjänsten för
sitt orimliga högmods skull. I ensamheten hade
denna man fått på grubbleriets väg rätt egendomliga
tankar om sin person. Det märkte jag och teg.
Men en dag anförtrodde hustrun mig att mannen
tidtals var rubbad, och trodde sig vara Julius Caesar.
I många år gömde jag på hemligheten, samvetsgrant,
ty jag var icke otacksam av naturen.
Men livet är en skälm, och efter vissa års förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
