Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En terrass på klosterberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dygd, jag kände mig sårad av en okysk kvinnas blickar
- - - men slutligen föll jag, förförd på ett illistigt
sätt! Och så blev jag slav under mina passioner;
jag satt hos Omfale och spann i flera omgångar,
förnedrades till djupet av djupaste förnedring och
led, led, led! Men det var egentligen min kropp
som förnedrades, min själ levde sitt liv - sitt renliv
kan jag säga, för sig. Och jag svärmade oskyldigt
för unga, rena jungfrur, vilka sannolikt kände denna
sympati, som attraherade oss. Ty, utan skryt, eller
med, de attraherades. - Men över gränsen ville jag
icke; men de ville; och när jag flydde faran, brast
deras hjärta som de påstodo. Med ett ord: jag har
aldrig förfört en oskyldig flicka! Jag svär! - - -
Har jag då skuld i denna unga flickas hjärtesorg,
som blev till en sinnets sjukdom? Har jag icke
tvärtom den förtjänsten att jag ryggade för steget,
som skulle bringa henne på fall? - Vem kastar första
stenen på mig? Ingen! Då har jag misskänt mina
åhörare! Och jag, som trodde mig stå som ett
spektakel här pläderande för min manliga oskuld
- - - jag känner mig ung på nytt och skulle vilja be
mänskligheten lite om ursäkt! om jag nämligen icke
händelsevis såg ett cyniskt leende på den kvinnas
läppar, som var min ungdoms förförare. Stig fram
kvinna och se ditt förstörelseverk, se hur det fröat
av sig...
FRUN
stiger fram, blygsamt, värdigt.
Det var jag! - - - Må jag nu höras och säga
min enkla historia om min ungdoms förförare, som
lyckligtvis är här närvarande - - -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
