Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre upp på berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRESTAREN.
Ha, kvinnan, alltid kvinnan!
DEN OKÄNDE.
Ja, kvinnan! Begynnelsen och slutet - för oss
män åtminstone. Inför varandra äro de platt intet.
FRESTAREN.
Alltså: intet i och för sig, allt för oss, genom
oss! Vår ära och vår skam; vår högsta fröjd, vår
djupaste smärta; vår återlösning och vårt fall; vår
belöning och vårt straff, vår styrka och vår svaghet.
DEN OKÄNDE.
Vår skam! du sade’t! Säg mig du vise man,
den gåtan. När helst jag förde en kvinna, min egen,
min sköna, tillbedda, när helst jag förde henne under
min arm inför mänskors ögon skämdes jag, som för
en svaghet! Lös mig den gåtan!
FRESTAREN.
Du blygdes?... Jag vet inte!
DEN OKÄNDE.
Du, svarslös?
FRESTAREN.
Svarslös, ja! - Men jag led alltid i min kvinnas
sällskap ute bland människor, ty jag kände hur hon
orenades av människors blickar och jag genom henne.
DEN OKÄNDE.
Och när hon begick den skamliga gärningen,
fick du skammen! Varför?
FRESTAREN.
De grekers Eva kallades Pandora, skapt av Zeus
på elakhet att plåga männen och behärska dem! -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
