Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samma sal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Alltså vi hata varann...
DAMEN.
Och älska varann...
DEN OKÄNDE.
Och hata varann därför att vi älska varann; vi
hata varann, därför att vi äro bundna vid varann; vi
hata bandet, vi hata kärleken; vi hata det ljuvaste
som är det bittraste, det bästa som detta livet ger.
Vi äro färdiga!
DAMEN.
Ja!
DEN OKÄNDE.
Vilket gyckel, när man tar livet allvarligt; och
vilket allvar när man gycklar! - Du skulle leda mig
vid din lilla hand mot ljuset; ditt blidare öde skulle
göra mitt blidare; jag skulle lyfta dig över träsken
och flygsanden... men du längtade ner igen och du
ville övertyga mig att därnere var däruppe. Är det
möjligt, frågar jag mig, att du upptog mitt onda, när
jag befriades från det, och att ditt goda flyttade in
i mig? Har jag då gjort dig ond, så säger jag förlåt,
och jag kysser den lilla handen, som smekte och rev...
den lilla handen, som ledde mig i mörkret...
ledde mig den långa Damaskusresan ...
DAMEN.
Är det till avsked? Tystnad.
Alltså, till avsked? Tystnad.
Går sin väg.
DEN OKÄNDE
faller ner på en stol vid bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
