Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solrök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke vågar sig ut i skogens ensamhet eller i
ängens villande marker; nässlan är en ohyra,
som föds av människan, som endast kan leva
där människor finnas; den samlar allt damm
och smuts den kan åtkomma på sina ludna
klibbiga blad och den bränns när man rör den.
En härlig avkomma född av synd.
Han vandrade vidare. En gråsparv –
rännstenens och bakgårdens granne – den
bevingade som trives i mullen, som badar sig i
smutsen – som borde ha blivit en råtta, efter
han icke ville begagna sina vingar; –
människans schakal. Vad levde han då av härute,
där människan icke fanns? Kanske av nässlans
frön?
Några steg och han hittar en skosula; det
var en stor fot, en av arbete vanställd fot som
trampat sina tunga steg på den. Mellan
trädstammarne reser sig en gråstens-spis som ett
altare åt naturens betvingare, som burit offer
åt styrkan. Elden har slocknat länge sedan,
men dess verkningar synas. Marken är
uppbökad som av orena djur, träden äro avskalade,
och själva klippan har man brutit sönder; där
syns i berget en jättebrunn med smutsigt, brunt
vatten; man har blottat jordens inälvor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
