Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intet! Du vill icke kyssa hennes mun, ty då tror du, att du skulle dö. Du känner som om döden nalkades när din tanke flyger till henne! Och det är döden, barn, den döden, som ger livet. Men det förstår du inte ännu!
Det doftar violer! Det är hon!
Nalkas Allan och tar näsduken sakta.
Det är hon, det är hon överallt, och ensam hon! Hå, hå, hå!
Allan ser ingen annan utväg än att dölja sitt ansikte i Alices famn.
Stackars gosse! Stackars gosse! Å, vad det gör ont, vad det gör ont!
Hon torkar hans tårar med näsduken.
Så, så, så! Gråt, gråt ut, så där! Så blir hjärtat lättare!,.. Men nu, res dig, Allan, och var en man, annars vill hon inte se åt dig! Den grymma, som icke är grym!
Har hon plågat dig? - Med löjtnanten? Hör på gosse! – Du skall bli vän med löjtnanten, så få ni tala om henne tillsammans! Det brukar också lätta litet!
ALLAN.
Jag vill inte se åt löjtnanten!
ALICE.
Hör du, pys! Det skall inte tova, förrän löjtnanten söker opp dig för att få tala om henne! Ty...
ALLAN
tittar upp med en ljusning av hopp.
ALICE.
Nå, ska jag vara snäll och säga’t?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
