- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
14

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världen och stodo alla inför Guds ansikte som barn,
skulle de glömma, att därute i det grymma, stygga
livet mänskorna värderade varandra på ett annat sätt,
efter lägre grunder, och när de nu i morgon skulle
vid nådabordet äta kärlekens måltid tillsammans,
glömma, att många, många aldrig mer skulle sitta vid
samma bord, erinra sig, att kanske några skulle
betjäna de andra vid andra måltider, och att de nu
en enda gång skulle ur samma bägare dricka
förbrödringens dryck, såsom Jesus Frälsaren ätit och druckit
med de ringaste. – Barn, slutade den gamle, nu inför
Gud den evige, visen er gamle, kanske ende vän,
att I ett ögonblick kunnen avlägga världsliga tankar
och känslor, att I kunnen känna er såsom bröder och
systrar av den enda stora syskonrund, som vår
frälsare en gång tänkte sig hela mänskligheten, då han
själv steg ner bland de ödmjuka, fastän hans plats
såsom skriftlärd var bland de överste i synagogan;
öppnen era hjärtan utan fruktan och utan blygd; och
låt mig se ännu i ett ögonblick den ljuva syn mitt
hjärta drömde, att även mänskors barn kunna vara
änglars likar redan här på jorden.

Han steg ner ur stolen och låste dörren med rigel,
under det barnen uppskakade väntade vad som skulle
komma.

– Nu, fortfor läraren, sedan han kommit upp
på sin plats, nu har jag låst ute världen med dess
lustar, dess synder, dess orättfärdighet, och nu äro
vi ensamma inför människones Son, som kom att
nederslå det, som var upphöjt, och lyfta det
förtrampade. Höjom våra hjärtan i den tysta bönen, och
när I kännen anden röra er, rena er, ödmjuka er,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 13 11:39:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free