Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 19
stående likblek med händerna stelnade omkring
järngrindens tenar.
- Såg du, mor? frågade* flickan.
- Visst såg jag brandkåren, svarade gumman,
och det brinner ju vid Slussen. Men du är ju sjuk,
Tekla! Är du inte sjuk?
- Jo, jag tror det.
- Kom hem då, för all del.
Och modren ledde dottern över gatan in i det
lilla portvaktsrummet.
Tekla sov icke den natten utan låg halvvaken
och tänkte över pastorns ord och det ovanliga
uppträde hon bevittnat. Alla människor voro syskon och
lika inför Gud; huru skönt att veta det; men varför
icke också inför mänskor! Varför icke ens lika inför
prästen i kyrkan, då de rika hade bästa platserna
med bänknycklar och de fattiga stodo på gången?
Det kunde hon icke svara på. Varför hade pastorn
stängt dörren, då de skulle kyssa varann, gossar och
flickor? Var det orätt, att man kysste varann,
eftersom ingen främmande skulle se det? Troligen var
det icke rätt, eftersom hon icke hade lust att tala
om det för modren. Ibland under nattens lopp>, när
klockan ringde och modren vaknade, erfor hon ett
rasande begär att tala om allt för modren, att få
säga högt: han kysste mig, den mörka gossen, men
hon höll igen av fruktan att nöjet skulle förgå i
samma ögonblick hon omtalat det. Det var en
hemlighet mellan dem och pastorn, säkert en hemlighet,
eftersom dörren stängdes.
Och hon gömde den i sitt hjärta.
Konfirmationsdagen föll in med en solig
aprilmorgon, då kajorna kommit igen och börjat reda bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
