Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 25
- Altan? upprepade Tekla. Ja, inte vet jag,
hur det är, men hur är det, när man har ältfebern.
Fryser man?
- Nej, det behöver man inte, svarade modren,
för man kan bara ha feber, som kommer igen en stund
på dagen.
Tekla blev tyst liggande i sängen en halv timme
och såg på väggklockans, visare, huru de flyttade
sig långsamt fram emot elva. Stundtals höll hon
andan, tills blodet steg henne åt ansiktet, och drog
täcket upp över munnen; stundtals andades hon
häftigt, tills pulsarna ökade fart. Därpå kallade hon på
modren med matt stämma: Mor, viskade hon, känn
efter, om jag har ältfeber.
Modren lade sin hand på hennes panna och sade,,
att den kändes mycket het.
Tekla blev liggande och såg nu på huru modren
började rusta med middagen. Hon blåste eld i Spiseln,
och skar sönder en salt torsk, som hon vattlagt kvällen
förut. Därpå slog hon vatten i en panna och lade
torsken i. Snart spred sig den unkna lukten av salt
torkad fisk genom det trånga rummet och Tekla, som
hade motvilja mot denna rätt, drog täcket över näsan.
Men nu steg spiselvärmen och strålade ut mot
sängstället, så att det hettade på sängkläderna. Tekla
vände kudden och ansiktet mot elden och lyssnade
på vattnets bubblande i pannan.
Modren hade tagit fram matburen och under sakta
brummande plockat ur de sönderslagna kärlen.
- Nu går jag ut och köper en ny soppskål,
sade hon; tag klocksträngen du, och hav ett öga på
elden. Jag är strax tillbaka.
Och hon kastade duken över sig och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
