Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 BERÄTTELSER
att tänka på ingenting, gick hon nedför backen till
Nygatan. Där kände hon varenda skylt, vartenda
fönster; där hängde urmakarens solvisare, som visade,
när han skulle komma; där var gjutarens, där hans
hatt först brukade dyka upp, där voro grosshandlarnas
många kontor, där han hälsade sista gången. Tekla
går framåt, framåt såsom om hon väntade få se
honom; hon kastar ögonen åt högra sidan, känner
en brinnande längtan att se honom, önskar, att han
just nu skall komma, vill, att han kommer, fordrar,
att han kommer, ty han måste komma, eller kastar
hon sig ner och dör. Och se - där komma hans
ögon med hattens skugga, och han ser på henne,
men kallt, forskande, främmande, och hans drag
förändra sig, från hans ansikte växer ut ett långt
kindskägg, och hon stirrar en obekant herre i ansiktet,
som tänker hälsa, osäker om han känner detta
fruntimmer eller ej.
Tekla går hem igen, lycklig att ha sett honom i
tankarne ett ögonblick. Och han kommer åter nästa
dag och »häxar fram» honom, som hon kallar det.
Så går den heta, dova sommaren med
sysslolöshet för Tekla, vars huvud laddar sig med planer,
halvt medvetna, halvt omedvetna, utan att hon utför
någon. På ständig vakt mot modrens förstånd, som
stundom flammar upp och inser, att detta liv icke kan
vara nyttigt för hennes dotter, övar hon sin vältalighet
och sin förmåga att snärja den gamla, så att hon
alltid ger sig.
- Ja, du kan då förvända synen på mig,
säger hon.
Fadren börjar beundra hennes gåvor, och ju rner
han beundrar, dess blindare blir han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
