- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
40

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 BERÄTTELSER

Ordet kamraters undergörande kraft hade hon
redan upptäckt, och hon kände ånyo dess verkan på
sig och honom, när hon uttalat det. Han blev
förtroendefull och var ytterst artig. Sedan han satt fram en
stol, visade han landskapet.

- Har ni farit på Mälaren förr? frågade han.

- Nej, aldrig, svarade Tekla, vilket synes glädja
herr Robert. Ser ni, denna insjö, fortfor han, är
större än Bodensjön och har ett tusen tre hundra
öar och holmar; tänk sig, fröken, ett tusen tre hundra.

- Å! utstötte Tekla, förvånad över herr Roberts
kunnighet.

- Och detta är Bockholmssund. Är det inte
hänförande, dessa små runda holmar, som flyta på
vattnet och äro gröna ända ner i stranden! Ser ni,
fröken, det är alarne, som växa ner i sjön, där vassen
vidtar. Är det inte skönt?

Tekla fann, att det var mycket vackert, men hon
ville, att han skulle tala om något annat, om henne,
om sig själv. Men han var alldeles betagen i naturen,
eller tillgrep han den för att icke narras tala om något
annat. Det var, som om han med fulla händer bjudit
henne på dessa utsikter, denna grönska, som hon ej
ägt förut. Hans uttryck voro tvungna, sökande
våldsamt hänförande ord, såsorn om han ville draga
åbö-rarinnans uppmärksamhet åt ett annat håll, medan
han gömde sig; det tycktes, som om han i detta
ögonblick måste ge sin förtjusning luft, blott icke
föremålet för densamma anade dess källa.

Tekla drogs med och exalterades över ett
kyrktorn, en vattenkvarn, en vedjakt, och snart klingade
bådas hänförelse i samklang, såsom om de blivit
stämda i samma ton men i olika höjd. De frossade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 13 11:39:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free