Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 43
raka alléer, vilade i ett lusthus av rusande kaprifolium
och kommo slutligen till en kulle, där ett tempel stod.
De gamla satte sig på en bänk och läto de unga gå
upp ensamma.
- Det är märkvärdigt, sade nu herr Robert,
eldad av vinet och ensligheten, men jag tycker vi äro
såsom gamla bekanta.
Det var första gången han kom in på ämnet
och upphörde tala om annat. Tekla fick en annan
färg i rösten, när hon svarade:
- Ja, men vi äro ju också gamla bekanta!
Hon hade nu erinrat om deras första bekantskap
i kyrkan; elden, som den första kyssen tänt,
flammade upp, och nu brann det.
- Det var en underbar kväll, sade herr Robert
drömmande. Den glömmer jag aldrig.
- Tror inte herr Robert, upptog Tekla, som
kände, att det behövde röras om i brasan, tror inte
herr Robert, att själarne äro syskon?
- Jag tror, svarade den unge mannen med en
djupsinnig min, att det finns själar, som äro födda
syskon. Vi till dömes. När jag talar till er, känner
jag, att ni förstår mig fullständigt, att ni icke hyser
en annan tanke än jag, ty om ni icke gjorde det, skulle
ni motsäga mig, och då vore det osynliga bandet
brustet, då vore icke sympatien mer, och det skulle
jag känna.
- Ja, svarade Tekla och såg ner på sanden, jag
känner det, som om varje ord ni talade vore min
tanke. Är det inte sällsamt?
Herr Robert ansåg, att det var underbart, och han
vecklade nu ut en slöja av det underbara, det
oförklarliga, som i mystiskt mörker insvepte deras verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
