Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 BERÄTTELSER
får se, att det är öppet mitt över portgången, går
hon dit och knackar på den öppna dörren.
Tekla visar sig, blek, stum, svartklädd.
- Herre Jesus, är det slut? utbrister gumman.
- Det är slut, svarar Tekla.
- Ske Guds vilja, säger gumman och stiger in
för att få visshet.
- Du är allt glad nu, som får platsen, tänker
Teklas ostyriga hjärna; och hbn känner sig god, ädel,
när hon lägger band på sin grymhet och icke säger
det högt.
Och så komma sjömännen ner från härbärget
och jungfrurna från våningen, och pantlånarn kastar
en blick på möblemanget; alla äro aktningsfulla, tysta,
nyfikna, och giva sitt deltagande åt den sörjande,
som mottager beklagandena som en hyllning.
Klockan sju kommer fadren. Han räcker handen
åt Tekla och säger frågande:
- Det är slut?
Därpå går han fram till bädden och trycker sakta
på ögonlocken samt blir sittande i tyst begrundan.
- Nu få vi mycket att tänka på, tar han upp,
och det här kommer att kosta pengar.
Så rått, tänker Tekla, att genast tala om
kostnaden, likasom om hon trott, att fadren i denna stund
blott hade en tanke, den han uttalat, ochi icke flera,
vilka fadren icke kunde säga åt dottern, men som
maken skulle ha kunnat viska åt hustrun; ömma
tankar utan uttryck, ljuva minnen utan namn, en tyst, stark
sorg, som den får, vilken förlorat sitt enda. Hade
hon kunnat gå ut ur sig själv ett ögonblick, skulle
hon förmått tänka, huru det skulle hia känts, om hon
förlorat sin Robert; men, kortsynt, fattar hon icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
